Ann som officiant

 

Jag är utbildad officiant i Humanisternas regi och tar mer än gärna uppdrag vid

borgerliga ceremonier.

Det är en sann glädje och en ynnest att få vara en del av livets viktiga, och för

många människor direkt avgörande stunder; såsom barnvälkomnanden, bröllop

och begravningar.


Min önskan är att vara behjälplig och delaktig i att skapa en ceremoni som blir
till en minnesvärd stund, djupt förankrad, något att luta sig mot i livet.

En vacker och ärlig ritual kan läka sår, föra människor samman och utgöra
en betydande grogrund för framtiden.


Utformningen gör vi helst tillsammans, vid ett personligt möte. Men om så önskas
skapar jag själv högtiden och lämnar mitt förslag för godkännande.


Min intention är att varje ceremoni ska bli just så som man vill ha den; en skräddarsydd, personlig stund som bottnar i respekt, värme, trygghet och glädje, och ger plats för
både tåren och det förlösande leendet.


Min livslånga bakgrund som musiker och skribent, och mina många kontakter inom kulturens och särskilt musikens och litteraturens område, gör att jag kan råda
gällande både musik och text.


Varmt välkomna med frågor och funderingar. Se sidan Kontakt.





”Du är som klippt och skuren för det här. Oerhört professionell.”


”Det var den finaste begravning jag varit med om, den var så personlig.
Den gav mig och de övriga ett ljust minne och den blev helt i rätt stil.”


”Nu ska jag rama in ditt minnestal och sätta upp det på Olearys bar, de vill ha det där.”


”Du formulerar dig så fantastiskt fint och har en så behaglig röst.”


”Du blandar sorgen och glädjen på ett varmt och fint sätt.
Så skönt att få skratta lite också!”


”Tusen tack för en otroligt fin begravning. Så personligt och vackert formulerat.”


”Stort tack för ett vackert, färgstarkt och fint avsked!”


”Så många fina formuleringar och trösterika tankar!”


”Det fantastiskt fina minnestalet stämde så väl in i den känslosamma och ändå så

ljusa begravningsceremoni som du genomförde med egna personliga reflektioner

och varma ord.”


”Ett mycket värdigt och vackert avsked.”


”Stort tack för din fina insats. Du gjorde det så väldigt fint! Allt stämde så bra.


”Så mycket tröst och vackra ord, och du berättade så levande med en vacker
och lugn röst.”


”Tack för ett fantastiskt bra jobb!”


”Jag och alla andra, då menar jag verkligen alla, tyckte att begravningen var jättefin, lagom och minnestalet var så bra! Vi är jättenöjda och tacksamma att du tog hand
om det hela.”


”Du gjorde verkligen allt så bra vi någonsin kunnat hoppas. Tack för ditt engagemang.”


”Ett stort tack, det blev en mycket fin stund och motsvarade verkligen våra förväntningar. Alla de andra gästerna tyckte detsamma. Du gjorde ett kanonjobb.”


”Jag känner mig supernöjd med ceremonin, den blev fin och hedervärd och du fick med så många olika delar i dina tal.

Jag är rörd av att du visar dig som människa och att du tillåter dig att själv bli berörd.”





Människans behov av traditioner, ritualer och ceremonier är djupt rotad och har

funnits i alla kulturer, genom årtusendena. De allra flesta av oss har en stark önskan

att dela både glädje och sorg tillsammans med andra, men vår livsåskådning och våra behov ser olika ut. För att skapa en varm och personlig ceremoni, gör jag så här vid planering av en begravning:



Jag träffar de närmast anhöriga för att få information om den avlidne, ta del av minnen och berättelser, och gärna se fotografier för att få ett ansikte, och en känsla.

Vi formar också begravningsakten där tal, musik och dikt ges önskade proportioner.


Därefter tar jag kontakt med en eller ett par övriga närstående för att få en mer komplett bild av den avlidne. Det kan vara arbetskamrater, barndomsvänner eller äldre släktingar som känner till personens tidiga historia. Detta för att kunna forma ett personligt minnestal som ger en omfattande och rättvis bild av den avlidnes hela liv; från födelsen till döden, men också för att välja de rätta orden och de lämpligaste formuleringarna i mina övriga tal. Allt för att akten ska bli så personlig och fin som möjligt.


När jag skrivit minnestalet skickar jag det till de anhöriga för godkännande.
Det är av största vikt att fakta stämmer, att jag inte missförstått något och att det känns bra för alla parter. Den trygghet som bottnar i vissheten att allt blir så bra som det bara möjligt, är viktig för mig.


Vid bröllop och barnvälkomnanden går det till på samma sätt. Vi möts och planerar innehållet i akten; musik, dikter, tal och familjemedlemmars eventuella medverkan.

Jag får ta del av den information som krävs för att kunna hålla personliga tal, både till brudparet/föräldrarna och till barnet.

Jag vill också på ett fint sätt formulera tankar om kärleken, om äktenskapet som sådant, eller om ansvaret att bli förälder, om barnens mänskliga rättigheter, kanske nämna delar av FN:s barnkonvention med mera.

Även här är jag noga med att allt ska godkännas av de inblandade så att allt blir så fint det bara går, och enligt önskemål.