”Jag älskar honom. Men jag orkar inte alltid med honom.

  Han bombarderar mig med ett människoskap som stundtals är mer än vad jag tål.

  Han är så full av sprittande energier, att de små minfält som redan i fosterstadiet skapades i hans huvud – eller om de möjligtvis initierades redan under Big Bang – varje vaken stund hotar att spränga honom i bitar.

  Den ständigt pågående strömmen av ord, ljud, rörelser och känslor som han utan avbrott ger uttryck för, är mig övermäktig.

  Men vad långt värre är; han får aldrig någonsin vila sig ifrån sig själv. Inom honom surrar oavbrutet hans alldeles egna små virvelvindar.

  Och de mojnar aldrig.

Ända sedan den dag min förstfödde son kom till världen har jag haft funderingar fler än det finns galaxer, och frågor fler än antalet stjärnor på himlavalvet. Men jag har inte kunnat skönja glimten av det minsta lilla svar. Ingen har kunnat förklara för mig vad som pågått.

  Men inom loppet av endast några månader har jag nu plötsligt fått massor av svar och jag förstår med ens en hel massa saker.

  Himlen har rent av öppnat sig. För efter mer än trettio år fyllda av en galen mix av glädje och förtvivlan har jag äntligen fått en förklaring.

  Min son har adhd.

Johan har vad man kallar “en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning”; ett epitet som jag spontant och per omgående vill byta ut till “en onödigt tilltagen funktionsupphöjning” eftersom hela Johan är upphöjd till 2, eller om det är till 4, eller rentav till ännu mer.

  Kanske är han, likt en spirituell tourettare som jag känner, kommen ur en kosmisk explosion.

  Därom kan de lärde tvista så mycket de har lust och energi till. Det enda jag vet är att Johan ibland är mig övermäktig, för jag hinner inte alltid med i hans många svängar.

Johan är inte ensam om denna onödigt tilltagna funktionsupphöjning. Tvärtom. Men inom den drabbade familjen kan svårigheten och ensamheten upplevas som total.

  Det är bara vi. I hela världen är det bara vår familj som har ett barn som vi inte förstår oss på, och vars energier vi inte heller kan hantera.

  I vår lilla värld är vi mol malande allena ...”

Detta är en berättelse om ett ömsom argsint, ömson glatt sprudlande litet busfrös ständiga hyss och glada upptåg. 

  Det är också en berättelse om en tonårig pojkes kaos, och en vuxen mans tuffa kamp

med att finna sig själv och sin plats i tillvaron.

Boken handlar om människor som inte passar in i samhällets rigida strukturer.
Den handlar om vår skola, om ungdomspsykiatrin, om bemötande av olikheter 
och om vårt sätt att leva, kommunicera och se på varandra och omvärlden.

  Men allra mest handlar den om att vara mamma till ett yrväder.

Min avsikt med boken är att ge kunskap och stöd åt andra som lever tillsammans med

barn eller vuxna med en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, som adhd eller autism.

Jag vill samtidigt lyfta fram det värdefulla som följer i spåren av att vara “annorlunda”.

  Min önskan är också att boken ska väcka debatt.

Jag vill tacka Johan för att han lät mig berätta, och vilar i hans ord:
  “Mamma, jag känner mig hedrad över att du vill skriva en bok om mig och min adhd.”

I maj 2016 utnämndes jag till ambassadör för Psykiatrifonden.

Boka gärna min föreläsning.

Artiklar, intervjuer och övriga recensioner finns under Ann i Media. 

"Din intressanta bok berörde mig mycket. Vi människor har ibland svårt att få ihop flera perspektiv på en gång, men du lyckas förtjänstfullt beskriva glädjen, kärleken, oron och tröttheten som man ibland kan känna när man lever nära en person med ADHD.
Jag tror att många närstående kan känna igen sig i texten och uppleva tröst, men det finns, precis som du beskriver, också många glädjeämnen. När jag läste boken tänkte jag att många av oss professionella kan ha nytta av att ibland byta perspektiv och få uppleva hur närstående kan ha det i sin vardag.

Din bok kommer att bidra till minskad stigmatisering av personer med ADHD och deras närstående i samhället. Det är ett mycket välkommet bidrag!”

Tatja Hirvikoski Docent, Leg. Psykolog, Specialist i Neuropsykologi,
Forskare vid Karolinska Institutet, FoU-chef vid Habilitering & Hälsa i Stockholm

“Boken är mycket läsvärd, lättläst och skriven med värme. Lämplig för anhöriga, lärare och personal inom Barn- och Ungdomspsykiatrin.”

Barbro Westerholm Riksdagsledamot, medlem av Socialutskottet samt

Statens medicinsk etiska råd 

”Jag har sträckläst boken utan att kunna sluta, och jag är tagen.

Vilken varm och kärleksfull bok, så igenkännande ... Din bok ger hopp.

Med kunskap och en massa kärlek så tror jag att man kommer långt.”

Anna Hedlund

”Helt fantastiskt underbar. Jag inte bara gillade boken ... Jag älskade den. Du får till det så klockrent. Jag känner igen mig så totalt.

Jag tänkte på det du skriver om skolan och jag håller med dig fullständigt. Jag tror det är därför läraryrket lockar mig. Jag tror mer på en informell skolmiljö än en formell. Jag kan som blivande lärare känna mig hämmad av alla styrdokument. Det finns många vägar att nå målen.”

Cecilia Andersson Lärarstuderande

“Jag blev djupt berörd av den kärleksfulla tonen och det vackra språket.

Boken kommer att säljas i stora upplagor för den är så oerhört angelägen.

Min förhoppning är att boken ska köpas in av skolorna så att lärarna får en inblick hur det är att vara förälder till barn med den diagnosen. För alla barns skull måste skolan göra något radikalt för dessa barn. Vi måste ge dem en ärlig chans!“

Kärstin Hultman Lärare, Rektor

”Jag tycker att boken kan och bör sättas i händerna på alla!

Det är en mycket bra och angelägen bok. Den var lättläst och trots att jag har jobbat länge och träffat många olika familjer läste jag den i ett stycke, med stort intresse.
Det är en bok som ger hopp, och det behövs, samtidigt beskrivs de svårigheter och motstridiga känslorna väl.
Det du skriver om lillasysters reaktioner är viktiga. Syskons upplevelser och hur de påverkas är en bortglömd, eller åtminstone inte tillräckligt uppmärksammad situation.

Det är just böcker och engagemang från personer som du som kan förändra i samhället tror jag.” 

Lena Risö Chefsöverläkare Barn-och ungdomspsykiatrin

“Det var en mycket varm och fint skriven berättelse ur verkligheten. Eftersom jag undervisar om ADHD vid Linnéuniversitetet kändes det spontant att jag skulle vilja ha din berättelse som undervisningsmaterial för både grundstudenter och för våra psykologstudenter. Det gäller även våra lärarstudenter som får alldeles för lite info om ADHD och samsjukligheten som de kommer att träffa på i sin lärarroll.

Så, jag rekommenderar din varma och moderligt insatta berättelse om din son till alla som känner att de behöver en anhörigs syn på ADHD, och hur den kan se ut från en anhörigs synvinkel, både positivt och negativt.
Jag tänker också på BUP där ditt bidrag kan vara ett underlag för föräldraträffar.”

Siegbert Warkentin Psykolog, Läkare, Professor i psykologi/neurokognition

”Boken skildrar på ett personligt och kärleksfullt sätt hur vardagen kan te sej för ett barn med ADHD samt hur familjen kan påverkas. En bra bok som kan vara till hjälp för såväl skolpersonal som föräldrar och syskon, även för personer som själva har ADHD.
Den borde även användas i utbildningssammanhang".

Stig-Arne Gustafsson Överläkare i Psykiatri, Handledare

“Mina tårar rann när jag läste för jag tänkte också på livet med min egen son och det där med att förstå varandras världar. Så bra skrivet, så välformulerat, känsligt och du hittar orden jag själv känner men inte har kunnat få ur mig.”

Johanna Salenius Sandstrak Konstnär, Illustratör

”Det är med både skratt och en tår i ögat som jag har läst ... Det finns ett mycket stort behov av att dela din berättelse. Jag hoppas att din historia kommer ut och då kan ge andra stöd i sitt "jobb" att vara förälder till ett barn med adhd.”
Linda Hallberg Specialpedagogiskt sakkunnig, Rådgivare

”En väldigt varm, rar och fin berättelse. Det är en mycket bra och trevlig bok, lämplig för målgrupper inom ”Attention”; anhöriga och föräldrar.”

Elisabet Wentz Docent, Överläkare, Föreståndare för Gillbergcentrum

”Din berättelse har en styrka i hur du beskriver hans ADHD-beteende och hur ni som familj lever med det. Viktigt att du tar upp syskonens roll!
Du beskriver fint hur Johans svårigheter också kan vara tillgångar."

Lars Joelsson Överläkare Barn- och Ungdomspsykiatrin, Ordförande i Barn- och Ungdomspsykiatriska Föreningen

“Jag gillade den verkligen, den fångade mig direkt och var lätt att läsa.
Jag tycker det är väldigt viktigt för oss som jobbar i skolan och kanske inte själva har erfarenhet av ha ett barn med funktionshinder "i vardagen" att läsa och förstå, och också se människorna "bakom” ADHD:n. Pedagoger ute i skolorna behöver läsa den här boken.”

Charlotta Nylén-Peace Beteendeanalytiker, Speciallärare

”Så bra skrivet och vilket angeläget ämne! Boken är lämpad för patienter och anhöriga, men också för alla vi som jobbar med individer som har diagnosen.
Texten har sin plats för oss alla.”

Hedvig Krona ST-läkare i Psykiatri, doktorand i Rättspsykiatri

“Jag har läst din fina och välskrivna berättelse. Ömsom tårar ömsom leende - ett igenkännande av härliga Johan! Du gör verkligen något stort med denna bok!”

Anna Ortner Präst, Teologie doktor

“Det var en mycket fin, personlig och nyanserad beskrivning som jag uppriktigt fann ett nöje att läsa. Jag tror att boken skulle vara värdefull för föräldrar, lärare och övriga professioner som arbetar med individer med adhd, samt kliniker inom tex BUP.”

Charlotte Willfors Leg Psykolog, doktorand

”Jag upplever den som en oerhört fin och personlig bok. Jag är helt övertygad om att den kan vara till stor hjälp för lärare, föräldrar och syskon men också för barn och vuxna med ADHD.”

Lars von Knorring Professor emeritus i Psykiatri

“Jag har skrattat inombords, känt allvaret, kampen, vinsten och sist men inte minst den kärlek som du haft, varje dag, i 33 år! Jag tror att ditt härliga "skrift-språk", på gränsen till poetiskt, kommer att ge både föräldrar och personer med en egen diagnos en känsla av förståelse och igenkännande.”

Annika Odén Frisk Ledamot Attention Stockholms län

“Du skriver väldigt bra. Texten är lättillgänglig utan att någonsin bli ytlig.

Din beskrivning av Johan genomsyras av kärlek och du förmedlar också att det trots svårigheter är en rikedom att vara mamma till Johan.

Din bok är också föredömligt kort vilket gör att även personer med ADHD kan orka

läsa den.”

Ann Fristedt Leg. Läkare, Specialist i Barnpsykiatri

“En kärleksfull och varm beskrivning som förmedlar den komplexa situationen i att vara mor till ett barn med adhd.
Berättelsen är lättläst och berör. Styrkan i berättelsen finns i den kärleksfulla och positiva beskrivningen av både glädje och svårigheter. Den låter barnet och dess personlighet växa fram till en större enhet än svårigheterna som är förknippade med adhd.”

Per-Olof Björck Specialist i Barn- och Ungdomspsykiatri, Verksamhetschef

“Det är en så fin och personlig berättelse och jag är säker på att den kan vara till stöd för andra som befinner sig i liknande omständigheter. Speciellt bra tycker jag om att du så starkt betonar positiva sidor av situationen, samtidigt som du tar upp hur slitsamt det har varit/är för alla inblandade. Många gånger annars är det bara problemen som lyfts fram, inte påhittigheten och värmen … “

Lena Albihn Redaktör

“Har läst din kärleksfulla bok om Johan. Som läsare fylls man av samma kärlek till den lille - och numera store - kämpen! Och man känner samma vanmakt och ilska som ni båda inför en oförstående och fyrkantig omvärld.

Måtte din bok öppna ögonen på fler och måtte det gå bra för Johan!"

Ulla GInsburg Lärare

“Nu har jag läst din kärleksfulla modiga bok om din Johan. Du beskriver med stort mod och värme din upplevelse utifrån ett föräldraperspektiv som jag tror många kan känna igen sig i och finna tröst i. Jag blir stärkt av att läsa dina böcker. Jag känner igen mig i dig, blir berörd och fylls av den kärlek och klokskap som du förmedlar.”

Kerstin Wikström Lärare